detta har hänt.

jag kommer precis från studievägledaren där jag har varit och gjort ett avbrott av mina studier. det var inte meningen att jag skulle hoppa av precis idag men efter att ha pratat med susanne som hon heter och bollat fram och tillbaka bestämde vi oss för att jag skulle göra mitt beslut idag. dels pga att jag inte har några poäng än men även för att jag inte ska ha ett onödigt lån till csn då jag ändå är klar i huvudet om att det är det här jag vill.

varför?
jag var för självgod, peppade mig själv till max om att jag skulle klara av det här. jag ville göra det för att jag ville att några betydelsefulla människor i min omgivningen skulle vara stolta över mig. om jag nu blir en stor besvikelse för dessa människor så får jag helt enkelt ta det och leva med det. jag är en familjemänniska, jag vill ha mina nära och kära omkring mig. det är ni som gör mig stark och det är ni som får mig att orka med allt.

men, det här är inte slutet på mina studier. jag vill plugga till lärare dock inte här i växjö. jag just nu lite kontakt med en lärare på skövde högskola men det blir nog ingen inhopp nu i höst som jag hoppas på lite. då får jag ta den här tiden till att kanske läsa upp några ämnen på komvux samt att försöka jobba så mycket jag kan.

det här kanske kommer som en chock för vissa och somliga kanske redan har märkt på mig att det här inte är vad jag vill. jag vill bara att ni försöker acceptera det här och inte kommer med elaka och kränkande kommentarer för att det var väldigt jobbigt att ta det här beslutet.

stort tack till mamma som är min bästa kompis och som stöttar mig i allt.
+ petra, mikaela & mattias förstås.

tack till josefine också som sa precis vad jag ville höra.
"jag är jätteglad, det är tråkigt utan dig hemma"
du är guld värd!